SaraK

Jag gick i korridoren utanför uppehållsrummet med brian när någon skrek "Sara!" Jag tvärntade och tittade mot källan av ljudet och insåg efter några sekunder av förvirring att det absolut inte var mig de hade ropat efter. Förvirrade blickar utbyttes, sen började jag gå igen, samtidigt som jag och Brian började skratta lite för mycke, lite för högt. Sen var ögonblicket över. 

Paddar i soffan hemma i lingbo igen. Det är fint, fast det finns inget godis, jag önskar det fanns godis. En annan sak jag önskar ibland är att jag inte hade några spärrar. Alls. Det hade vart kul. Speciellt som jag får ganska fantastiska infall ibland, som jag tyvärr aldrig klarar av att genomföra. 
Jaaaaaa....nu ska jag fortsätta gnaga på en klump mandelmassa