SaraK

Roliga brudar. Vi har sovit i Woxans soffa i nästan en timme innan vi orkade ta tag i något. Nu sitter vi med varsin dator i köket och ska snart börja plugga. Funville.

Liten nostalgitripp när man fick höra att J.D Salinger som skrev the catcher in the rye hade dött. Vi läste den i pre-ib och sen fick vi jobba med den i flera månader, känndes det som i alla fall. Vi fick till och med skriva dödsannonser till honom eller någon karaktär i romanen. De finns ute på en blogg och vi kollade igenom dem imorse på engelskan. Några valde att skriva om författaren själv, någon hade skrivit om makaber-död-i-baklåst-kassavalv, en annan om en freak accident med bil som nog var självmord och en tredje ocm hjärtattack. Och nu, två år senare, har naturen haft sin gång och karln är död for real. Så det kan vara.

Så, jag hade just kommit hem från Rebecka och stod i min hall med i stort sett hela lägenheten nedsläckt. Då. Då! Då lät det som om någon dödskrek i mitt vardagsrum. Jag dog nästan. På riktigt trodde jag att jag skulle avlida av skräck/shock. Försökte frenetiskt komma på vad det kunde vara (förutom demonen från paranormal actvity eller andra onda andar ELLER, ve och fasa, att någon faktiskt dog i lägenheten brevid. Vilket med tanke på huset jag bor i och grannarna jag har inte känns som en som helt otrolig tanke) och tänkte att det nog var någon som borrade. Sen stod jag där med hjärtklappning i typ en minut tills ett ljud hördes igen och jag insåg att det var alkisarna som tutade i sådana där party-tutor. Ibland tycker jag inte så mycket om dem, alkisarna.  

Konståkning på tv. Killen som åker skridskor ser ut som "snygga killen" i tjejmanga. Eller som Dorian Gray på is. Med strass. Det gick dåligt, jättedåligt. Han ramlade två gånger. Blir ledsen.

Jag blev däremot inte ledsen av Nickes födelsedagsmiddag. Den var riktigt nice! Fick träffa Lisa, två kompisar från förr, Nickes trevliga kompisar och så självklart födelsedagsbarnet himself. Och så fick jag äta god mat, det är aldrig fel. 

Sen hade jag inget mer att säga. Tack för mig.

Var sur hela dagen i skolan idag också. Det började bra etersom jag inte försov mig, men sen blev jag bitter och arg och ja...anyyways. Det känns bättre nu. Bergochdalbana.

Har varit och tränat med aleksandra. Känner mig nyttig och sund. Varför säga det med ett ord när man kan använda två. Pär Lagerkvist does not approve.

På tvn är det dom kallar oss artister med Markus Krunegård. Åh, jag är kär. Älskar hans utseende. Man kan inte bestämma om han är snygg eller ful, det är ju fantastiskt. Nu är han på vaxkupan i norrköpng. Där har jag varit. Haha, känner mig cool.


Liten fråga bara, är det någon som vet varför Norrköping kallas Peking? Är det för att det varit en socialiststad?

Om en timme ska jag och träna. Är så opepp att jag dör lite, men det blir bra i slutändan. Det blir det alltid.

Är mer sugen på att se en film. Helst Rage. Den verkar bra av tre anledningar. 1. Eddie Izzard är med i den. 2. Jude Law spelar tjej och 3. Lily Cole är söt som ett litet djur man hittar i skogen och verkar dessutom kunna skådespela ganska bra.
En annan film jag skulle vilja se är The Imaginarium of Doctor Parnassus. Så då vet ni det.

Lämnade in min WT1 på engelskan idag så eftersom jag redan gjort interactive oral är 25% av mitt betyg liksom satt. Eller, det är ju inte klart än, men det är beyond me. Efter att magontet över den usla upsatsen jag lämnade in släppt så känns det ganska bra. Faktiskt. Har jag tur lyckas jag få en svag femma på den, och så är det ju lugnt. Hoppashoppas! *håller tummarna*

Är lite ledsen för att jag vill titta på fler avsnitt av the office men inte kan men
är mest glad för att min bildbok är tillbaks. Jag och rebecka var in till mig på väg till ica när vi hade hål och då stod den där, i ett vitt kuvert, lutad mot min dörr. Sen efter skolan när jag skulle hem på riktigt tänkte jag på den hela vägen hem. Dess svarta pärmar i skinimitation, den slitna ryggen. Om hur vi skulle ligga och hångla i soffan hela kvällen *bibliofil*.
Sååå, efter att ha skrivit nåt sånt här står man i valet och kvalet över att skriva till "skoja" eller "neeeerå" eller kanske "skämt åsido". Man tycker ju att folk borde fatta av sig själv, men ibland tvivlar jag. På andras intelligens och sånt alltså.

Annars sitter jag mest och drömmer om Milano. Åh, som jag längtar. En annan sak jag drömmer lite om är ballerinakex med smaken kladdkaka som jag läste på någon blogg att skulle finnas(meningsuppbyggnad?). Vill ha, så nu bär det av till ica för att leta.

Min väggblomma ser ledsen ut. Den vill nog ha vatten. Snörena till två av mina nejlikeapelsiner hänger kvar i mitt rum, fast utan apelsiner då. Ser ut som strypsnaror. Lite suspekt, som om jag antingen är trött på världen och förberett mig inför den "sista utvägen" eller så är det så att jag avrättar mycket små djur på en regular basis. Vet inte vad som är värst. Antagligen det med djuren. Det skulle ju typ vara början på en seriemördarkarriär. Så vill vi ju inte ha det.
Har som sagt börjat kolla på mord i sinnet igen. Det är inte bra för mina klena nerver. Kommer börja kolla efter gömda galningar i alla skrymslen och vrår innan jag ska sova igen. Inatt hörde jag ett paranormal activity-ljud vid fönstret när jag skulle sova, vågade inte vända mig om för att se efter. Tänk om det stått en såndär skugga där och...gjort sånt som sådana där skuggor gör. Då hade man väl självdött.

På tisdag ska nog åka och kolla efter balklänning. Vill helst ha den här.

saker jag skrattar åt just nu: att jocke skrev vinterror istället för vinterreor och roliga bilder i min bildmapp

den här tillexempel

Pappa och Annika har en hund som heter Sigge. En ganska liten, svart hund som ser ut som om han har skägg. När jag åt frukost i morse trampade han runt på golvet i köket och bara var.  Det var då det slog mig. Det är ett djur. I en lägenhet. Som bara lever.  
Det käns nästan lite fel, det hör liksom inte hemma här. Jag vill liksom släppa lös honom i skogen så han kan vara i sitt naturliga habitat. Nu tror jag i och för sig att sigge, som har ungefär lika mycket jaktinstinkt som en morot skulle dö ut ganska fort. Stackarn. Han får nog vara kvar här. Han är ju söt som en knapp och har dessutom fattat tycke för mig. Just nu ligger han och andas sådär stötvis som små djur gör vid mina fötter. Som en bit svart trassel med aningens dålig andedräkt. 

Nu ska jag kolla om det är nåt värt på tv. 
c yall.


det är inte hunden på bilden
som skrivit inlägget
 

Idag drog jag på mig mina sprillans nya doctor martenskängor jag fick i julklapp av min far och gick ner på stan. Det var kallt ute. Inte bara kallt heller, det var arktisk kyla. Allt eftersom jag gick domnade mina jeansbeklädda ben bort mer och mer. Efter ett tag kändes det som om jag pinnade fram på ett par frysta stockar. Sen började det sticka i låren och bli varmt, ungefär som man hört att det blir när folk fryser hjäl. Efter det känndes det som om musklerna började släppa från sina fästen, som om för vart steg jag tog så ramlade små, små bitar av frystorkat kött av. Som en morbid variant av brödsmulorna från hans och greta så jag skulle hitta hem igen. 
  Som tur var så var det inte så illa, jag överlevde utan frysskador och hittade dessutom hem utan problem. Avsaknaden av brödsmulor/fragment av mina ben till trots. 
  Det känns fint, att jag hittar till och från pappas nya lägenhet själv. Kan vara bra att ha i framtiden.  

Liten anekdot: Åt julkorv hos mormor i veckan. Det är seriöst det ultimata målet mat. Man får julkorv(=kött) som man äter tillsammans med blodpudding(=blod) och stekt fläsk(=misshandlad gris). Sen är det inget mer. Inga grönsaker, ingen potatis. Bara saker som har haft en mamma och en pappa. Kött, essensen av livet.

Vill inte äta den här grisen. Den har ju stövlar på sig. Vill bara krama.

Då var det det där med att gå i skolan också. En tjej jag jobbade med i går sa en grej jag gillade. Hon gick ut gymnasiet i våras och extrajobbar på t-bro for a living nu. Det hon sa var "jag brukar säga att jag ska plugga vidare nästa år för det låter bäst så."


Cher före och efter. Man orkar inte. Vill. Inte. Bli. Gammal.

Förutom att jag sålde fika till sju personifieringar av alla mina fördommar om öststatsmänniskor så hände inget spännande alls idag. Sov, jobbade, åt, och ska snart titta på engelsk deckare. Glamour är mitt andranamn skrev jag nyss som svar till en kommentar några inlägg ner. Sanningstal.

Johanna berättade att hon läst någonstans, på ett forum kanske, om människors nyårslöften. Tydligen hade flera tjejer sagt något i stil med "eftersom jag aldrig blir kär är mitt nyårslöfte att bli det i år" Bli kär. Som nyårslöfte. Där ser man, tänkte jag och har, inspirerad av dessa fantastiska kvinner knåpat ihop tre egna nyårslöften som jag lovar att genomföra i år.
- Eftersom jag aldrig blivit tillsammans med Mike Bailey förr blir mitt första nyårslöfte att bli det i år
- Mitt andra löfte är att bli kompis med alla i mighty boosh
- Löfte nummer tre är då att bli rik, genom att vinna pengar på lotto.
2010 kommer bli ett bra år för mig.

Egentligen har jag bara bestämt att 2010 ska bli det år som för evigt blir ihågkommet som året då jag slutade upprepa mig.

Precis som 2009 var året då ingen hade byxor.