SaraK

WALLACE: […] Säg mig, vad tror ni kommer att hända er när ni dör?
DALÍ: Jag tror inte på döden för min egen del.
WALLACE: Ni kommer alltså inte att dö?
DALÍ: Nej, jag tror på döden i allmänhet, men absolut inte på Dalís död. Tror att min död vore något väldigt – nästan omöjligt.

 
Mike Wallace och Salvador Dalí,
The Mike Wallace Interview, tv-intervju, 19 april 1958

Jag har en kompis som ljuger jämt. Konstant ljuger hon, det tar liksom aldrig slut. Det som gör att detta eviga mytande blir kul och inte bara jobbigt är de saker hon ljuger om. Det börjar alltid dumma saker, sådant som lika gärna kunnat vara sant. Sen kommer det alltid något som tar det hela ett steg för långt, tjejen vet inte när hon ska sluta. Tillexempel sa hon en gång att bussen hon brukar åka på morgonen gått sönder. Inget konstigt med det. -Hur kom du hit då? frågade jag, och hon svarar: -De skickade en lådbil istället. Därefter skrattar hon i ca 10 minuter åt sin egen fyndighet.  

Igår när jag pratade med henne på msn skickade hon den här bilden:
  
Sen påstod hon att det var en kille hon träffat på en fest kvällen innan, han kom från jugoslavien och hette Mattay men ville helst bli kallad Tayis. Hon påstod även att han var i trädet pågrund av följande ordväxling;
Mattay: Ska vi hångla
Hon: Ja, om du klättrar upp i det där trädet.
Mattay: *klättrar upp i trädet*
Imorse när jag frågade om hon träffat Mattay mer sen vi pratat tittade hon förvirrat på mig och sa: Vem??
Hela grejen är så älskvärd att man bara vill kramas, och egentligen är det ju inte ens ljug -det är kreativitet! 

Vill ha: Ett porträtt på en officer från ca 1800-tal, fast istället för en man så ska det vara en liten chimpans. Kort sagt, en apa i uniform.

Som om man morfat ihop de här två bilderna. Det vore idealt!

Dagens plus: Fylleringning från okänd människa.
Alldeles nyss, när jag var på väg hem från Kristin och Virre, ringde ett nummer jag inte kände igen. Det visade sig vara ett fyllesamtal från en kompis till en kille jag träffade på miljötinget 2006. Han började med att låtsas vara från Djurrättsskyddet, så cute. Jag pratade med honom hela vägen hem(10 minuter). Litet skadad. Hoppas det blev dyrt för honom:)

Det här är ett självporträtt Kate Moss målat med läppstift och BLOD. Gillar när folk gör sånt. Dessutom var det någon som köpte den för ungefär 500 000 kr. Ba, "And here I've got Kate Moss' blood hanging on the wall".
I och för sig är det ingen som sagt att det är Moss eget blod hon målat med, det är säkert från någon fattig hemlös stackare som behövde lite snabba cash. Eller från en gris...
Hursomhelst så är det en fin tavla.

http://open.spotify.com/track/6uAveVHvlhccttFGotVWgS

Galet bra! Dessutom är sångerskan, Karen O, bland det coolaste jag vet. 
 
*Myser med krukväxt och ett glas vitt*

Jag och Roger tittar på ett program som handlar om en man som flyttat till Skottland för att leva av vad naturen har att ge. Just nu plockar han musslor på havets botten. Mycket jobb för väldigt lite mat, tycker jag. Ungefär som med kräftor. Man skalar, plockar, krossar och sliter, allt för att få i sig tre gramm kött. När jag var liten brukade jag försöka bita upp klorna för att äta det som var i dem med, men jag har slutat med det på äldre dar. Det är inte värt det. Fruktansvärt onödigt att ens döda dem egentligen...De enda som borde vara tillåtna att äta kräftor om man ska se det hela ur ekonomi-synpunkt är ju gamla människor. Dom som inte bara äter stjärten och klorna utan även slurpar i sig inälvor och hjärnsubstans. Egentligen förstår jag inte hur någon kom på att de skulle äta kräftor över huvud taget. tänk vad hungrig den människan måste varit.
  
Mmmm, gott!

Ahjustja. Jag har blivit bjuden till en fezt med rocktema. Man ska alltså vara utklädd, så nu försöker jag komma på något snyggt och orginellt. Jag har lovat Leona att jag inte ska gå som Kiss, det var tydligen en oförlåtlig synd, och eftersom jag varken är man eller svart(jävla oflyt) kan jag inte göra en särskilt trovärdig jimi hendrix. Det som återstår är då 60-70-talshippie. Tänk Woodstock, tänk jefferson airplane eller janis joplin. Har någon nåt annat bra förslag så var inte blyga, dela med er!

Random pic från woodstock. Vill vara den lyckliga kvinnan i glasögon.

Två flugor i en smäll; Janis Joplin på Woodstock

Grace Slick från Jefferson Airplane.

Ska det bli något av det här behöver jag batiktröjor och en fransväst. Bland annat.

Kom på att jag hade en annan blogg ett tag och när jag läste igenom den idag hittade jag några inlägg som faktiskt var lite  roliga(jag vet att man inte ska skratta åt sig själv, men det gör jag ändå). Ett handlade till exempel om varför jag alltid tenderar att skriva jättelånga meningar med många komman, men det tar vi en annan gång. Här kommer ett som till en början handlar om dialekt men slutar med mord och landsflykt. Enjoy!

Har strandat i min soffa igen. Egentligen skulle jag vilja hälsa på någon men jag vet inte om jag orkar resa mig upp. Jag gick emot mitt godislöfte och köpte ett hekto lösgodis på ica förut, inte bra. Kommer ihåg när ala hade godislöften. Typ är inte godis på ett år så får du 1000 kr. Eller var det femhundra? Det har jag glömt, men jag vet i alla fall att i mitt kontrakt stod det att jag fick äta chips, kakor, popcorn och till och med godis, men det sitnämnda var bara om jag var på kalas. Det är möjligt att jag aldrig, varken före eller efter det året, ätit så mycket kakor och chips som jag gjorde under det året.
Nu ska jag banne mig pallra mig upp och ut ur lägenheten för att se om någon är hemma. Här kan jag inte ligga, det är ju inte ens något bra på tv.

Idag skulle jag, Leona och Veronika följa med Woxi ner till fordon/industri-huset. Okänd mark alltså. Vi var lite rädda, vet inte riktigt för vad...kanske att någon skulle se oss, känna på lukten att vi inte hade något där att göra och således jaga ut oss därifrån med högafflar och facklor. Eller? Nej, inte riktigt så men lite nervöst var det. Allt gick dock bra, förutom att vi inte fick tag i det vi letade efter, vilket var plåt, eftersom det var så gott som folktomt där nere och vi inte kunde få tag på personen som ansvarade för plåten.
Helt tomt var det inte, i andra sidan av korridoren stod det ett gäng killar som när de fick syn på oss utbrast; "Kolla! Tjejer!" 

Hatar förövrigt när människor med serviceyrken(betjänter) är otrevliga. Jag som kund betalar deras lön. De ska hjälpa mig med det jag behöver och de ska gilla det.

 

Idag har jag fest med film och godis hemma hos Woxi i Killerforce. Just nu är hon duktig och pluggar matte medan jag spelar fransk musik och stör. Senare ska vi titta på en skräckfilm som heter "Shrooms". Den hade fått asdålig kritik så jag förväntar mig inget mindre än en orgie i fejkblod, styckningar och uselhet i stil med "creep"(en fantastiskt dålig film jag såg i åttan som handlade om ett missfoster som lekte läkare, med inriktning på aborter, i londons tunnelbanor.) Egentligen ville jag se the shining, men vi kunde inte riktigt komma överens. Hoppas i alla fall på att det ska bli lika kul som när vi såg "cube" förra året. Cube som för övrig är en riktigt bra film. Karaktärerna består av: En militär, en autistik kille med savantegenskaper, En man som i slutet förvandlas till angry dude och en vek kvinna. Kan ha varit fler, men om det var det har jag glömt dom. I vilket fall så är det ju som upplagt för succé. Kan ju vem som helst förstå.

Det var vad jag blev på bbc science and natures personlighetstest. Not sure...

När jag skriver saker till skolan händer det något konstigt. Jag börjar använda ord som "således", "fortskrider" och "plågoandar"(alla tre exempel från min extended essey). Det resulterar inte bara i att jag känner mig som en kulturtant med vänsterambitioner, det gör också att varje gång jag ska läsa en bit av det jag just skrivit måste jag använda min pilsnerfilmsröst. Ni vet, sån dialekt människor på film och tv hade i början av förra seklet.

Mobilen jag har nu är lite fantastisk när det kommer till t9-funktionen. Den kan väldigt få normala ord i jämförelse till hur många konstiga ord den kan. Man tänker skriva något vanigt och den ba Skutskärträsk, eller nåt liknande. Idag skulle jag skriva fail(räknade iof inte med att den kan engelska) och första alternativet som kom upp var fågl. Är det ens ett ord? Orkade inte ändra så det fick stå kvar. Jag tror budskapet gick fram ändå.
Nu ligger jag ihopkurad i min soffa med femhundra (sju) doftljus tända, mest för att gömma löklukten som slog mot mig när jag öppnade lägenhetsdörren.   



En fågl. Jag tyckte den vär söt, för den ser snäll på gränsen till efterbliven ut.

Jag vill titta på film, eller någon dålig amerikansk reality show(Biggest Loser, det får mig alltid att gråta, på ett bra sätt såklart.) Men det går inte, för jag har skjutit upp alla läxor till sista minuten. Uh!
Igår var jag på fest med Virre någonstans utanför gävle, det var trevligt. Älskar när Virre får sig lite under västen och ska uppträda. Har det på film.                                                                                                                Jag fick även veta att det skulle vara en ryss där, ba YEAH! Tänkte mig vladimir den ryska arbetaren med isblå blick, gråklädd och med ett allvarsamt utseende efter de svårigheter han mött under sitt hårda liv i postkommunistiska ryssland. Han skulle vara världsvan och veta hur man för sig och jesus vilken bra tantsnusk-roman jag skulle kunna göra det här till. Transsibirian love skulle den heta. Anyways så var det ingen Vladimir som dök upp, inte ens någon Ivan Ukhov(ni vet höjdhopparen som var full på OS och ser ut som om han just flugit in från 70-talet) Nej, det var en liten supermario med moppemusch och ingen hals. Han bröt inte ens på ryska. Kan ni förstå att jag blev lite besviken.                                                                                             Idag fick vi skjuts från stället vi var till Ockelbo, i en bil som tillverkades strax efter världskriget. Det första alltså. Det var spännande, den höll ihop så länge vi åkte med i alla fall.

Så har min dag varit. Jag köpt present till Kristin som fyllde 18 i tisdags, jag har tvättat(vilket var en äventyr i sig, älskar att mangla!), jag har pluggat matte och kemi OCH ändå hunnit titta på allmänbildande program på svt. Att min skoldag var ungefär en timme låg kan ha något med saken att göra. jag tror torsdagar är min nya favoritdag.

Ahjustja, när jag tittade på skräckministeriet på tvåan förut så var det en tant med som hade det mest interssanta utseende någonsin. Hon såg liksom ut som 20-tal/tim-burton-film/edgar allan poe/spökhistoria-man-hörde-på-ridläger-när-man-var-10. Fattar ni vad jag menar? Jag blev i vilket fall helt facinerad och har suttit sen dess och fösökt hitta bilder på henne. Kändes lite hopplöst tills för två minuter sen när jag kom på vem det var. Det var ju Joyce Carol Oates, författaren. 

Ungefär såhär såg hon ut i intervjun jag såg


Allvarligt, tycker hon ser så sjukt cool ut. Jag måste nog skriva beundrarbrev till henne nu.

Det här fotografiet av Tim Walker vore inte helt fel att ha på väggen.

Vi har en ny granne på våningen över. På tavlan där alla boendes namn finns står det J Palm. WOHOO! Johan Palm i väran trappupgång!!!!!!!!

-Jag har fått åt hjärtat

Hatar verkligen företag som har någon funky/flashig/cool låt som sätter igång när man går in på deras hemsidor. Fick just min andra hjärtattack på grund av detta fenomen. Hur tänker de? Jag undrar bara.

Tänker också lägga ut före- och efterbilderna med min nya frisyr nu. Det var såklart meningen att de skulle vara i förra inlägget, men min dator ville inte det. Nu är han på bättre humör, Kalle(ja det är så han heter, datorn) så varsågoda:

Före

Efter

Nu är klockan på allvar flera timmar efter läggdags för mig, kommer ångra det här imorgon när jag inte orkar/hinner äta frukost. Godnatt

//Vouges Chefredaktör