SaraK

Saker jag vet att man egentligen inte kan bli sur över men som jag blir sur över i alla fall:
-När folk tycker att sallad är en fullgod måltid. It's a fuggin side dish people!
-Män som typ...gör saker.
-När kunder krånglar och typ beställer mat från tapasdisken så jag måste gå och väga och greja.
-The Jonas Brothers utseenden
-Att ingen städar och tvättar åt mig
-När folk inte förstår vad jag säger (gäller dock inte när jobbfavvisarna inte fattar. de är för söta för att bli sur på)
-Att det inte är söderhavsklimat här.
-När man ska äta en kaka som man vet är jättegod, men så blir man liksom jolmig efter mindre än halva.
Bland annat.

Försökte visa jocke min bästa bildmapp "djur som kanske är söta", men han tyckte inte att den var lika bra som jag tycker den är. Önskar mig ett jobb där man kan ha långa, målade naglar.

Idag var en bra dagar. Alltså måndagar. Så fina dagar. Typ jämn ström med lika lite folk hela dagen lång. Chill. Tjejen jag stängde med ska till bolivia och jobba på barnhem i ca 6 månader. Hon åker på fredag. Coolt eller vad. Hon ba tar en spanskakurs och far. Åhhh, jag vill också!


Ps, kul att jocke har så mycket högre timlön än mig att han tjänar ca lika mycket som mig nästa månad fastän jag kommer jobba ungefär 40 timmar mer än honom. I det här hushållet lever vi minsan upp till samhällsnormerna.

För att vara en stad med så många kristna är det ändå förvånansvärt lite vila going on på söndagar. Söndagar är min värsta jobbdag, alla kategorier. Det är nämligen då alla sura människor kommer fram från sina små hålor för att äta och socialicera. De ska ha mat och de ska ha den NU. Skit i om det är ca 70 andra i lokalen, varför kan de inte få sin ungsbakta fisk på 10 minuter? Vavava?? Och bad de inte om en kaffe latte för JÄTTELÄNGE sedan? Man ba.....tvingar fram ett stelt leende och och typ "den e på veg, kommer strax :):):)" Nej men man ska ju vara glad för att man har ett jobb, nu när det är så hög ungdomsarbetslöshet och allt. Gnällgnäll. Jag bara surar. Det är ca så jag rör mig. Nä, men jag har ju roligt också. Det är bara det att alla är så cheery och jag måste skapa balans. Om jag har två pers som ba KUL, AMEN GU VAD BRA, KEMPEFINT! KONGE! så bara måste jag "jorå, fast lite dåligt är det ju också. faktiskt..." sen kryper jag tillbaks in i diskrummet. Höga berg och djupa dalar.

Tv och internet har førsvunnit i våran lægenhet. Det går att titta på nrk1, fast det finns inget ljud, så det ær det vi gør nu. Vilka jævla offer vi ær. Bara sitter dær med mutade nyheter och typ glor. Nu ær jag på bilioteket och stillar min facebookabstinens.
Igår var det personalmøte på jobbet. Ungefær samma stæmning som ett utvecklingsamtal. Min favoritdel: nær sa hur vi skulle handskas med køkspersonalen. Tough love minus love var væl ungefær summan av kardemumman. Min favoritdel part 2: att jag fick åka bil hem. Saknar att få åka bil on a regular basis. Miljøboven vill åka mer bil! Det ær så mysigt, speciellt om det ær mørkt ute. Måste skaffa en væn med en bil som kan køra mig runt, runt efter norska vægar kantade av fjæll och fjordar. Idag ska jag iaf åka buss, men det ær inte samma sak før dær måste man dela sitt lebensraum med okænda och ofta oværdiga mænniskor. Gillar inte sånt. De inkræktar.

ps. hatar fortfarande estetiken på æ. kan inte læsa det som annat æn A-E.

MÄN HÄJ! Så här sexig kan man se ut med min nya webcam.
Idag har jag köpt ett glas kvitt vin för sextiofyra(64) norska kronor. Men det var lugnt för killen jag köpte av var rätt så snygg(vi ska nog bli ihop, han måste bara få reda på det först) och tjejen jag hade sälle med var chill och nice och trevlig och ni vet. Imorgon/idag ska jag även få skriva kontrakt på mitt jobb. Jorå såatteh, det är rätt så ok just nu.

Såg en igelkott som sprang idag när jag var ute på kvällspromenad. Sen såg jag en prärievarg som efter att jag tittat två gånger extra visade sig vara en siameskatt. Nästan hemma var det en vanlig katt som sökte ögonkontakt med mig för att sedan titta upp mot ett fönster. Jag tror den ville säga mig något. Ge ett medelande från den andra sidan eller nåt annat ockult. Katter har ju som bekant en förmåga att se sådant vi människor inte uppfattar. När jag var liten trodde jag på sånt. Annat jag trodde på var: spöken, trolldom och väsen som bodde i skogar. "När dimman ligger som slöjor över ängarna är det älvor som dansar."
Nu ska jag sova like you've never seen it done before. Stenhårt och länge. That's how I roll.  

Ahmen alltså det känns som om jag kan ha gjort bort mig lite, ganska mycket även om jag typ dodgade en kula rätt hårt alldeles nyss. Ibland känns det som om man kanske inte borde få gå lös i möblerade rum.  

Om 24 inlägg är jag uppe i 500. Jag har alltså skrivit 476 inlägg med trams. Fyrahundrasjuttiosex stycken. Har jag verkligen haft så mycket att säga världen? Antagligen inte. Det har väl mest varit en blandad sörja av bilder på djur, bacon samt anekdoter från mitt mer eller mindre intressanta liv. Den här sörjan stör mig en smula. Det är inte konsekvent. Det har ingen substans. Det som stör mig mest är att jag inte vet vart jag egentligen vill komma med det mesta jag skriver. Är det här någon form av lunardagbok eller har jag en högre agenda? Vill jag informera om samhällsproblem? Vill jag skapa satir? Vill jag vara rolig? Viktig? Snygg? Eller, vill jag egentligen bara ha en kram? En liten klapp på axeln. Herregud, jag vet inte! Har någon form av livskris. Inte en sån där fånig där folk inte "vet vem de är". Hur jävla svårt kan det vara? Hej. Jag heter sara och jag gillar att verka kulturell och intellektuell men i smyg skrattar jag när folk ramlar roligt på americas funniest home videos. Så var det ur världen liksom. Nej, själva krisen är väl mer i linje med att jag inte vet vem jag vill vara. Jag vet inte vad jag strävar efter. Vad ska man bli när man blir stor? Vem ska man bli? Jag tänker att bara jag blir smal, får bra hy och vita tänder så blir jag lycklig men innerst inne vet jag ju att det inte funkar så.