kempeflott!

Jag har inget internet men jag har det bra. Puss på livet.

xxxo

Tv och internet har førsvunnit i våran lægenhet. Det går att titta på nrk1, fast det finns inget ljud, så det ær det vi gør nu. Vilka jævla offer vi ær. Bara sitter dær med mutade nyheter och typ glor. Nu ær jag på bilioteket och stillar min facebookabstinens.
Igår var det personalmøte på jobbet. Ungefær samma stæmning som ett utvecklingsamtal. Min favoritdel: nær sa hur vi skulle handskas med køkspersonalen. Tough love minus love var væl ungefær summan av kardemumman. Min favoritdel part 2: att jag fick åka bil hem. Saknar att få åka bil on a regular basis. Miljøboven vill åka mer bil! Det ær så mysigt, speciellt om det ær mørkt ute. Måste skaffa en væn med en bil som kan køra mig runt, runt efter norska vægar kantade av fjæll och fjordar. Idag ska jag iaf åka buss, men det ær inte samma sak før dær måste man dela sitt lebensraum med okænda och ofta oværdiga mænniskor. Gillar inte sånt. De inkræktar.

ps. hatar fortfarande estetiken på æ. kan inte læsa det som annat æn A-E.


Jag är inte arg.

Ja så det här med valet då. Jag började skriva ett långt innlägg om'et men orkade liksom inte göra klart. Konklusionen av det hela var väl att jag, liksom många med mig, är besviken. Nästan lika besviken som jag är för att 5.7%(eller vad det var) röstade på på SD är jag att 30% röstade på moderaterna. Är det så svenska folket vill ha det liksom? Ett kapitalistiskt samhälle där cash is king och medmännsklighet sakta men säkert dör ut. Jag önskar er sjukhusräkningar ni inte kan betala efter att välfärdsystemet blivit privatiserat och så kan ju alla som verkligen tjänar på moderatpolitik, alltså de som redan har löjligt mycket pengar, sitta i sina miljonvillor på lidingö och i danderyd och känna att de fört sverige in i framtiden. Typ så känns det.

Kul också att jag bor typ granne med en av dem som representerar SD hemma. Hon har en schäfer som hon pratar med som om den var en människa. Det är schäfern som är chefen i den relationen. Betryggande att veta att denna kvinna sitter i kommunfullmäktiga.

feed me

Är lite ledsen över valun. lix, 4.6% till SD. Varför? Måste gå och köpa tröstglass nu.

åhkej


Ahmen, kul liv då.

MF


MÄN HÄJ! Så här sexig kan man se ut med min nya webcam.
Idag har jag köpt ett glas kvitt vin för sextiofyra(64) norska kronor. Men det var lugnt för killen jag köpte av var rätt så snygg(vi ska nog bli ihop, han måste bara få reda på det först) och tjejen jag hade sälle med var chill och nice och trevlig och ni vet. Imorgon/idag ska jag även få skriva kontrakt på mitt jobb. Jorå såatteh, det är rätt så ok just nu.


watch my feet pound holes in plywood


impulskontroll

Impuls jag kvävt denna vecka: Skriva mitt mobilnr samt texten "det är lugnt, jag är rätt så normal" på en lapp och bara lämna ut.

  

safari

Såg en igelkott som sprang idag när jag var ute på kvällspromenad. Sen såg jag en prärievarg som efter att jag tittat två gånger extra visade sig vara en siameskatt. Nästan hemma var det en vanlig katt som sökte ögonkontakt med mig för att sedan titta upp mot ett fönster. Jag tror den ville säga mig något. Ge ett medelande från den andra sidan eller nåt annat ockult. Katter har ju som bekant en förmåga att se sådant vi människor inte uppfattar. När jag var liten trodde jag på sånt. Annat jag trodde på var: spöken, trolldom och väsen som bodde i skogar. "När dimman ligger som slöjor över ängarna är det älvor som dansar."
Nu ska jag sova like you've never seen it done before. Stenhårt och länge. That's how I roll.  


fast det är egentligen fortfarande inte jag

Ahmen alltså det känns som om jag kan ha gjort bort mig lite, ganska mycket även om jag typ dodgade en kula rätt hårt alldeles nyss. Ibland känns det som om man kanske inte borde få gå lös i möblerade rum.  


det är inte jag, det är du.

Det var en kille/man(har inte bestämt än) på mitt jobb som försökte prata med mig idag. Liksom, han sa saker och jag svarade sånt som "va?", "ursäkta?", "vad säger du förnåt?" och till och med "alltså, jag hör verkligen inte vad du säger...". Man skulle kunna tro att det berodde på att han hade nån form av köksmaskin på medans han pratade, men inte ens efter att han slagit av den så förstod jag. Det gick liksom inte. Lite senare kom han in i diskrummet där jag och en tjej som heter som en dans stod och tröck i oss efterrätt. "H...sr...servietter...dr...rydda...ol...så...bord..." pratade han på. Tjejen med dansnamnet nickade, log och sa nåt jakande. Jag stod brevid och hade min vanliga min av dumsnäll förvirring på mig. Han gick. "Alltså jag fattar verkligen inte ett ord av vad han säger" sa jag, varpå danstjejen säger "inte jag heller, det är det ingen som gör. han bara mumlar ju."
Jag har i vilket fall som helst bestämt mig för att jag gillar honom. Han ser snäll ut. Och när jag väl fattar vad han säger verkar han rätt så kul. Resten av kökspersonalen är jag lite rädd för. De ser arga ut, som om man stör fastän man bara vill skiva en limpa och ställa dit en tallrik. "Jag gör bara mitt jobb!!!" skriker jag desperat och börjar gråta. Typ.

Det var jag

Om 24 inlägg är jag uppe i 500. Jag har alltså skrivit 476 inlägg med trams. Fyrahundrasjuttiosex stycken. Har jag verkligen haft så mycket att säga världen? Antagligen inte. Det har väl mest varit en blandad sörja av bilder på djur, bacon samt anekdoter från mitt mer eller mindre intressanta liv. Den här sörjan stör mig en smula. Det är inte konsekvent. Det har ingen substans. Det som stör mig mest är att jag inte vet vart jag egentligen vill komma med det mesta jag skriver. Är det här någon form av lunardagbok eller har jag en högre agenda? Vill jag informera om samhällsproblem? Vill jag skapa satir? Vill jag vara rolig? Viktig? Snygg? Eller, vill jag egentligen bara ha en kram? En liten klapp på axeln. Herregud, jag vet inte! Har någon form av livskris. Inte en sån där fånig där folk inte "vet vem de är". Hur jävla svårt kan det vara? Hej. Jag heter sara och jag gillar att verka kulturell och intellektuell men i smyg skrattar jag när folk ramlar roligt på americas funniest home videos. Så var det ur världen liksom. Nej, själva krisen är väl mer i linje med att jag inte vet vem jag vill vara. Jag vet inte vad jag strävar efter. Vad ska man bli när man blir stor? Vem ska man bli? Jag tänker att bara jag blir smal, får bra hy och vita tänder så blir jag lycklig men innerst inne vet jag ju att det inte funkar så.  


frågan är...

om jag orkar ta mig till folkan och titta på lee scratch perry eller inte

Liv Strömquist


Vet inte om jag vill vara henne eller typ gifta mig med na.
Fantastik människa i vilket fall.


Om jag älskar mitt nya jobb?

Ja, jag gör nog det. Efter varje low brukar det komma en high. Så även den här gången och nu är jag ute i stratosfären. Men serri, ikväll har jag ca 120 norska kronor i timmen för att se en norsk hysterika joijka, iklädd the skanky version av en norsk folkdräkt, för 25 äldre japaner, lyssnat till japansk sång, ätit fancy restaurangmat gratis och occasionally burit in eller ut en och annan tallrik. Kan komma på sämre sätt att tillbringa en onsdagskväll. Dessutom så får man ta hem ungefär så mycket man vill av den mat som inte blivit såld under dagen. Och det är inte som på mitt förra jobb då alla tog med sig limpor och korv som gick ut samma dag, men smög ut bakvägen eftersom det i teorin räknades som snatteri, utan här FÅR man ta med. Det står i kontraktet. Två ord: tack! universum! I love it so much i wanna take it behind the middleschool and make it pregnant. 
 Men alltså, 'nuff said om mitt nya fantastiska jobb. På fredag ska jag vara biljettförsäljare på numusic med två coola tjejer jag träffade i måndags. 
 
Ps. Imorgon tänker jag rösta, för det kan man göra på konsulatet i stavanger. Fick mitt röstkort hemmifrån tilsammans med tre valsedlar och en lapp från mamma där det stod "skickade med några valsedlar om du skulle ändra dig :)" Behöver jag säga att alla tre valsedlar var för centerpartiet?

jaha

Ett helt vanligt paket bindor kostar 50 kr i norge så nu måste jag sluta ha mens.

Det jag hatar absolut mest med hela norge

En kosedress fra kosedress.no
Kosedressen. Som en förvuxen sparkdräkt. Jag har sett män i 50års-åldern iklädda kosedresser i "käcka" färger. Det är en syn jag inte önskar någon människa.

lördag

Här sitter man i godan ro och tittar på Babel och äter tomater när det kommer en intervju med Jan och Maria Berglin. Ni vet dom som gör de där små seriegubbarna

de här alltså.

Följande ordväxling sker:
JB: Jag har låtsas vara vänster i alla år, men jag har insett att jag har väldigt konservativa åsikter också. Sådär så ma tycker allt är fint som det är, vill inte ha några förändringar.
MB: Det är för du har påbrå från Lingbo
Intervjumänniskan: Va?
MB: Lingbo, en liten by i södra hälsingland som är lite som att komma till medeltiden.

Alltså, jag kan inte rå för det, jag känner mig förolämpad.

Förresten så råkade jag säga till mamma att jag tänker rösta på fi så nu får inte jag bo hemma längre. Ehehe, tror att hon skämtade...

alltzå

De två senaste inläggen jag skrivit har försvunnit. Vet inte vart de tog vägen och jag vet inte om det var för att blogg.se är en röv eller för att min dator tänker dö snart. Den dödsrosslar och jag känner bara att joseph, mary and sweet baby jesus, dö inte! Ser jag ut som om jag har råd att köpa en ny eller? (Svaret är nej). Speciellt inte då jag la 300 kr på mat igår. Det här med att handla när man är hungrig osv.

ps. drömde att det fanns ett punkband som hette God Hates Rich, White, Men. ds.


har ingenting att göra idag.

Vill gå i en skog men orkar inte leta reda på en så jag bara går. Hejdå.

RSS 2.0