SaraK

Så, nu har det blivit söndag, sannaingens minut är här. Har jag lyckats intala mig själv att jag inte ser ut som Britt-Marie från försäkringskassan, nyskild och uppiffad inför en krogrunda med vänninorna. Svaret är, Ja! Det har jag. Tankens kraft är fantastisk. Det är faktiskt inte så farligt, lite fel bara. Bra va?!


Lite kul grej om inlägget nedan också: Min mamma har gjort typ allt som mitt hypotetiska framtida jag ska göra. Gått på husmorsskola, hållt på med tovning och luffarslöjd. Hon hade även en period då hon gjorde prydnader av halmstrån och ett tag vävde hon mycket. När jag var liten brukade hon och hennes kompisar träffas ibland och växtfärga garn. De hade en gigantisk gryta, typ kittel, som stod på en av vännernas gräsmatta och så färgade de med hjälp av björkblad och sånt. Har för mig att det blir gulaktigt av björk, måste fråga. Mamma, om du läser det här -vilken färg blir det av björkblad?

En annan sak jag tänkte på igår(fråga inte varför) var följande:
Ponera att ni är gifta, lyckligt om ni får säga det själv, med någon. När ni varit gifta i ungefär 20 år kommer eran respektive hem en dag och säger "Du...vi måste prata" och så släpper han/hon bomben "Jag har träffat någon annan. Jag vill skiljas" Ni blir så klart förkrossade, men kan inte låta bli att fråga vem den människan är. Vad skulle vara det värsta svaret? Att människan eran man/fru lämnar dig för är
a) En människa i eran egen ålder, som till synes inte har något du inte har
b)En mycket yngre person, typ 20 år yngre
eller c) en människa av samma kön som din respektive

Jag vill ha svar, så lämna en kommentar. *rimstuga*