SaraK

Idag har varit en sjukt dramatisk dag.
På första lektionen fick vi veta att alla som ville skulle gå till en lokal på gärdet klockan elva för att vaccinera sig mot HettNett. Jag hade tänkt att jag skulle låta bli men i någon impuls gick jag dit ändå. Eftersom jag är rädd för all sorts smärta fick jag ont i magen bara av att tänka på att ta spruta men en väldigt kärvänlig sköterska klappade mig på håret och typ höll mig i handen så det gick helt ok.
Sköterska1: Är du nervös?
Jag. Ja!
Sköterska1: Det är ingen fara, sätt dig här du så tar Liselotte hand om dig. Hon är så snäll så!
Jag: Det tror jag säkert hon är, jag är fortfarande nervös.
Sköterska2:Är du rädd för sprutor?
Jag: Nej, jag är mest rädd för att bli förlamad av vaccinet. Fast jag vet att det inte kommer hända. För det funkar inte så va?
Sköterska2: Nejnej. Absolut inte, det är ofarligt. Jag vet inte varför de håller på och skriver sånt i tidningarna, de bara skräms! 
Sen var det klart och man skulle gå och sätta sig i femton minuter innan man fick gå därifrån. Efter kanske fem minuter var det en kille i klassen som svimmade, tre minuter till och en annan kille sa att han inte kunde se eller höra längre, han blev ivägkörd runt nåt hörn på bår. Ytterligare någon minut och en tredje kille i klassen vart alldeles gul i ansiktet och trodde han skulle spy på golvet. Jag reagerade som jag alltid gör när jag blir nervös och skrattade lite lätt hysteriskt med tårarna rinnande nerför kinderna. *fylld av sympatiska drag* Vi blev sittande kvar med pöjkarna liggande i varsit hörn på golvet i typ fyrtiofem minuter innan vi kunde gå därifrån. Helt hysteriskt.
Nu har jag ganska ont i armen och hoppas lite på bieffekten feber så jag kan få vara hemma och vara sjuk i någon dag. Vore cosy.