SaraK

Min mamma har som en brudkista full med garn. Allt slags garn, tunt, tjock, stickigt, lurvigt..you name it, she got it. I alla fall letade jag igenom denna skattkista för att hitta lite virkgarn till mitt kreativa arbete(love CAS) som jag ligger liiite efter med. När jag stod där med garn upp till armbågarna hittade jag något fint, nämligen en kofta mamma skulle sticka till mig i sjuan. Den är vit och kabelstickad och faktiskt lite underbar. Det enda som fattas är ärmarna också är den inte är ihopsydd, MEN om jag syr ihop den så lovar mamma att stick klart ärmarna. Så lüklig! Det är fint att vara materialist sådana här gånger.

Måste bara visa den här bilden på mig och woxan också. Den måste vara från förra året någon gång, det var ialla fall när jag hade fin hårfärg.  

Älskar bilden lite. Först är det kontrasten mellan våra hudfärger. Matilda sitter där och ser åttiotalsbrun ut medans jag är lungsjuk. Sen är det hennes min. Som om hon absolut inte vill vara där, som om det gör ont. Med tanke på min rektum-mun kan det hända att det faktiskt gör det också. Ser ut som en hård puss. Jag ba *dödar med kärlek* Tänk abusive husband som låtsas krama men egentligen bara vill skada, så han kan misshandla sin fru offentligt utan att någon misstänker något. Alla bara tänker "åh vad gulligt, så kära de ser ut" medan frun försöker signalera med ögonen att hon behöver hjälp, typ blinkar SOS.