Kosmos och jag
Igår på min yogalektion skulle man ligga på knä med pannan i golvet och "klappa sina njurar".
Sen som avslutning skulle man sitta i skräddarställning med armarna utsträckta framför sig och stirra på ett ljus. När man stirrat ett tag skulle man blunda, se ljuslågan innanför ögonen, tänka sig att den finns innuti en. Sen skulle man se en blommknopp i sitt hjärta som öppnade sig och i den var ljuslågan men det var ingen vanlig ljuslåga, det var sanningens och ärlighetens ljus och det spred sig i kroppen. Till ögonen för att hjälpa till att bara se det som är vackert, till öronen så man bara hör det som är bra, till händerna så man får lättare att hjälpa sina med människor och till munnen så man bara ska prata snälla och bra saker. Sen skulle man fyllas av ljus som spreds över världen till både vän och ovän. Jag ba *harmonisk-och-spirituell-tjej*
Haha. Nä, jag började skaka av utmattning efter att suttit rak i ryggen i flera minuter(love my muskulatur) vilket var det enda som hindrade mig från att dö av harmonisk overload.
Kommer ihåg en sådan där meditationsavslutning när jag gick på yoga i ettan då man skulle tänka att man "vaggade moder jord i sin famn." Klarar. Inte.
En bild på Nickes händer och sorbet + glassen jag åt när vi var i Uppsala våren 2008. Den är med för att jag längtar efter både Nicke och Uppsala. Och för att jag gillar glass.
Vill åka till Uppsala snart, min pappa har varit världsbäst och köpt hösten/vinterns snüggaste klänning åt mig. Den är röd och i sammet och så, om man får säga så själv, är jag söt som en liten prallin i den. Såg ut som något från Ensamma hemma.
PS. På måndag åker vi till E-E-E-E-Edinburgh!
//Dusty Moonshadow
Sen som avslutning skulle man sitta i skräddarställning med armarna utsträckta framför sig och stirra på ett ljus. När man stirrat ett tag skulle man blunda, se ljuslågan innanför ögonen, tänka sig att den finns innuti en. Sen skulle man se en blommknopp i sitt hjärta som öppnade sig och i den var ljuslågan men det var ingen vanlig ljuslåga, det var sanningens och ärlighetens ljus och det spred sig i kroppen. Till ögonen för att hjälpa till att bara se det som är vackert, till öronen så man bara hör det som är bra, till händerna så man får lättare att hjälpa sina med människor och till munnen så man bara ska prata snälla och bra saker. Sen skulle man fyllas av ljus som spreds över världen till både vän och ovän. Jag ba *harmonisk-och-spirituell-tjej*
Haha. Nä, jag började skaka av utmattning efter att suttit rak i ryggen i flera minuter(love my muskulatur) vilket var det enda som hindrade mig från att dö av harmonisk overload.
Kommer ihåg en sådan där meditationsavslutning när jag gick på yoga i ettan då man skulle tänka att man "vaggade moder jord i sin famn." Klarar. Inte.
En bild på Nickes händer och sorbet + glassen jag åt när vi var i Uppsala våren 2008. Den är med för att jag längtar efter både Nicke och Uppsala. Och för att jag gillar glass.
Vill åka till Uppsala snart, min pappa har varit världsbäst och köpt hösten/vinterns snüggaste klänning åt mig. Den är röd och i sammet och så, om man får säga så själv, är jag söt som en liten prallin i den. Såg ut som något från Ensamma hemma.
PS. På måndag åker vi till E-E-E-E-Edinburgh!
//Dusty Moonshadow
Kommentarer
Trackback
