SaraK

Jag har en kompis som ljuger jämt. Konstant ljuger hon, det tar liksom aldrig slut. Det som gör att detta eviga mytande blir kul och inte bara jobbigt är de saker hon ljuger om. Det börjar alltid dumma saker, sådant som lika gärna kunnat vara sant. Sen kommer det alltid något som tar det hela ett steg för långt, tjejen vet inte när hon ska sluta. Tillexempel sa hon en gång att bussen hon brukar åka på morgonen gått sönder. Inget konstigt med det. -Hur kom du hit då? frågade jag, och hon svarar: -De skickade en lådbil istället. Därefter skrattar hon i ca 10 minuter åt sin egen fyndighet.  

Igår när jag pratade med henne på msn skickade hon den här bilden:
  
Sen påstod hon att det var en kille hon träffat på en fest kvällen innan, han kom från jugoslavien och hette Mattay men ville helst bli kallad Tayis. Hon påstod även att han var i trädet pågrund av följande ordväxling;
Mattay: Ska vi hångla
Hon: Ja, om du klättrar upp i det där trädet.
Mattay: *klättrar upp i trädet*
Imorse när jag frågade om hon träffat Mattay mer sen vi pratat tittade hon förvirrat på mig och sa: Vem??
Hela grejen är så älskvärd att man bara vill kramas, och egentligen är det ju inte ens ljug -det är kreativitet!