SaraK

Har just haft spelkväll med sambon och pojkar. Jag är en ganska dålig förlorare, men sämst är innan jag förlorar, när det bara går dåligt. Jag blir bitchig, bitter, arg och försöker få det andra laget att ge mig nådpoäng, har liksom ingen stolthet alls. Inte är jag så mycket bättre när det går bra heller, då tenderar det att bli skryt, självgodhet och hån mot de som inte är lika lyckligt lottad som mig. Är det inte underbart med spelkvällar?

Förövrigt vann mitt lag tre gånger av sex och de gångerna var jag nöjdare än Isak här:http://www.dn.se/nyheter/sverige/betyg-i-varldsklass-for-malmoelev-1.941388 
Hans nöjda uppsyn på bilden, helt enkelt priceless.