iron man
Igår gick jag vilse i ett villaområde och var tvungen att fråga en taxichaffis om vägen hem. Var helt borta, typ två kilometer åt fel håll. Sen när jag väl visste vilket håll jag skulle gå åt blev jag livrädd för alla män som rörde sig utomhus sådär sent på kvällen (klockan var elva) Undvek potentiella våldtäcktsmän som om det gällde livet. Tack till dagens samhälle för att ha förvandlat alla okända män till tänkbara gärningsmän. Det känns tryggt och rättvist för både mig och männen.
Appropå män, idag när jag och pappa var och åt på ett kebabställe alldeles där jag bor fick jag pepsin gratis. Killen i kassan typ "brusen bjur eg pa" *blinkar med ena ögat* varpå jag skrattar nervöst och typ backar ut som om han var en björn som skulle anfalla. Gud vad man är charmig!
