SaraK

Känner mig ungefär som Stephen Hawking när jag ligger här i soffan. Har liksom klämt upp mig i ett hörn med datorn i knät och för att kunna skriva måste jag reumatismböja ena handen samtidigt som jag redan har huvet lutat mot min vänstra axel. Jag vet ju inte säkert eftersom jag inte ser mig själv, men det känns som om jag ser ganska så exakt ut som bilden ovan. Det är lite obekvämt. Skulle inte vilja sitta såhär jämt.
Obekvämt ja. En annan sak som är lite obekväm är ju när människor man inte känner tilltalar en när man inte riktigt är med på det hela. Som idag när jag var påväg hem från Veronika och någon häll på att flytta in i en lägenhet i hennes trapphus. Flera killar sprang mellan en lägenhet på första våningen och en släpvagn med svarta sopsäckar. "Det är bara att börja bära" sa en och tittade på mig. "He he. Näh, jag klarer meh" sa jag. Så långt allt väl liksom. Men då sa han(och lät liksom lite för allvarlig/sur)"Jaha, men då får du ingen hjälp när du ska flytta". Nähä? Åh nej! Jag är väl väldigt svenska(hatar det uttrycket. Vaddå svensk liksom? Vad är svenskt då?) men jag blir lite rädd när människor jag inte känner tilltalar mig på sådär. Sen är jag ju rädd för män jag inte känner också. Speciellt om de är i grupp och har typ huvtröjor och keps. Obehagligt är vad det är.  
NU ska jag försöka veckla ut mig så jag kan gå och lägga mig. Godnatt. Hoppas alla som är ute på partay har kul. Själv har jag ont i magen.