SaraK

Det var en kille/man(har inte bestämt än) på mitt jobb som försökte prata med mig idag. Liksom, han sa saker och jag svarade sånt som "va?", "ursäkta?", "vad säger du förnåt?" och till och med "alltså, jag hör verkligen inte vad du säger...". Man skulle kunna tro att det berodde på att han hade nån form av köksmaskin på medans han pratade, men inte ens efter att han slagit av den så förstod jag. Det gick liksom inte. Lite senare kom han in i diskrummet där jag och en tjej som heter som en dans stod och tröck i oss efterrätt. "H...sr...servietter...dr...rydda...ol...så...bord..." pratade han på. Tjejen med dansnamnet nickade, log och sa nåt jakande. Jag stod brevid och hade min vanliga min av dumsnäll förvirring på mig. Han gick. "Alltså jag fattar verkligen inte ett ord av vad han säger" sa jag, varpå danstjejen säger "inte jag heller, det är det ingen som gör. han bara mumlar ju."
Jag har i vilket fall som helst bestämt mig för att jag gillar honom. Han ser snäll ut. Och när jag väl fattar vad han säger verkar han rätt så kul. Resten av kökspersonalen är jag lite rädd för. De ser arga ut, som om man stör fastän man bara vill skiva en limpa och ställa dit en tallrik. "Jag gör bara mitt jobb!!!" skriker jag desperat och börjar gråta. Typ.