Jag är inte arg.

Ja så det här med valet då. Jag började skriva ett långt innlägg om'et men orkade liksom inte göra klart. Konklusionen av det hela var väl att jag, liksom många med mig, är besviken. Nästan lika besviken som jag är för att 5.7%(eller vad det var) röstade på på SD är jag att 30% röstade på moderaterna. Är det så svenska folket vill ha det liksom? Ett kapitalistiskt samhälle där cash is king och medmännsklighet sakta men säkert dör ut. Jag önskar er sjukhusräkningar ni inte kan betala efter att välfärdsystemet blivit privatiserat och så kan ju alla som verkligen tjänar på moderatpolitik, alltså de som redan har löjligt mycket pengar, sitta i sina miljonvillor på lidingö och i danderyd och känna att de fört sverige in i framtiden. Typ så känns det.

Kul också att jag bor typ granne med en av dem som representerar SD hemma. Hon har en schäfer som hon pratar med som om den var en människa. Det är schäfern som är chefen i den relationen. Betryggande att veta att denna kvinna sitter i kommunfullmäktiga.

Kommentarer
Postat av: Rebecka

Nä men sara, nu får du ta och uppdatera din syn på moderaternas politik. T.ex. så har vanliga arbetare fått MER pengar i plånboken sedan regeringsskiftet 2006. Samtidigt som högavlönade miljonärer fick mer i plånboken under socialdemokraternas senaste regeringstillfälle.

2010-10-10 @ 12:45:47
Postat av: Sara

Det kan jag mycket väl tänka mig. Socialdemkraterna förde nån förlegad politik som egentligen inte funkat sedan 60talet när de styrde så i'm not surprised lix. Dock är det just det här med all skattesänkning, privatisering och liksom utförsäljning av välfärden som stör mig. Jag kan ändå tycka att det är bra att vi äger saker tillsammans för allmänhetens bästa och att allt kanske inte måste handla om vinst och "pengar i plånboken"

2010-10-21 @ 22:42:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0